Tanttips
Det senaste rakbladet-uppslaget, som min kära redaktion och jag hade kokat ihop, handlade om handarbete och stickning. Det innehöll en intervju med Damerna på stickkaféet i Kullavikskyrkan, en krönika om syslöjden, det alltid återkommande inslaget dikten och såklart; en stickbeskrivning. Stickbeskrivningen var en mycket enkel sådan och innehöll fotografier över hur man steg för steg lägger upp maskor och den var gjord av mig.
Idag fick jag ett mejl, från självaste chefen på Norra Halland, som innehöll ett telefonnummer till en äldre dam i Fjäråstrakten, beskriven som stickexpert. Denna dam hade synpunkter på min stickbeskrivning och jag beslutade för att gå fallet till mötes.
Jag presenterade mig som Hilda från Norra Hallands ungdomsredaktion och damen, som var mycket trevlig, berättade sin historia. När hon var fjorton år hade hon lärt sig att lägga upp maskor av sin mor, och detta sätt hade hon sedan användt sig av under hela sin livstid. Hon hade jobbat på Jakobsdals garnfabrik under många år, och hon ansåg att min knut till maska inte skulle ha godkänts där. Hon erbjöd sig att lära mig hur en riktig uppläggning ser ut och således bestämde i vi träff i Kungsbacka i nästa vecka.
Hohojaja Alltid lär man sig något. Jag ser fram emot att lära mig mer om stickandets konst. Travliga tanter träffar man inte varje dag. Särskilt inte stickande sådana. Klockan halv sju skall jag dock träffa en hel drös inklusive min mormor, på kullaviks egna lilla stickkafé. Jag får se vad de har att säga om den här lilla historien.
Krambanan
Alla bara klagar men kylan gör mig fri, fri, fri
Servettskvätt närmare nio någon gång.
Det är kaos i mitt hus.
Min mor tittar på TV som brölar som alltid Tv brölar och hon är bitter över en förkylning.
Oskar leker fjantig kylskåpspoet och suckar över närutsprungen migrän.
Ysolina brölar i min saxofon.
Min bror springer mellan trummor, gitarr och klarinett och spelar tills fingrarna och våra hörselgångar blöder.
I mina öron bor ett sus och jag är glad. Jag tänker på onsdagskaos och torsdagskaos och yxmord.
Godnatt
Soja
Mitt samhällsarbete tynger mina axlar. jag fryser så smått om händerna. Jag grääämer mig över min dåliga diciplin och önskar att jag hade tid att sticka mer. På fredag är det Jethro Tull. Jag ska gå med Caroline, det har ödet sett till. Jag knarkar gärna pepparkakor med gorgonzola och dricker te. Tack. Ja tack. Lite schack skulle inte sitta fel. Nej. På jullovet åker jag och Sarabara till Estocolmo och dansar. Den tanken gör mig glad. jag är ganska glad, men jag börjar bli ganska irriterad på mig själv som tydligen bara kan skriva ganska tråkiga blogginlägg i planerande syfte. Ganska förutsägbart. ojoj Hejdå.
Resa
De som inte tänker befinna sig i Fässbergsgymnasiets aula den 26/11 klockan sex är döda lammungar!
komkomkom och kolla på våran föreställning.
Hon kan men vill inte sova
Jag har en ny tröja från erikshjälpen i mölndal. Den är fin och väl värda sina fyrtio kronor. Våran föreställning börjar ta form och mina dåliga sovvanor likaså. Detsamma gäller min nervositet och stress. Jag borde minsann ligga i min varma säng nu och förbereda mig och min kropp på morgondagens intensiva arbete, men det verkar som om jag aldrig lär mig. För övrigt mår jag mycket bra idag och gårdagens dipp förklaras kanske bäst med den månatliga företelse som jag helst inte förklarar saker med i vanliga fall. Till helgen väntas öppet hus på festbergsgymnasiet ,då jag minnsann skall locka alla mänskliga och omänskliga musikintressserade nior att komma till oss, samt repning, stickning, upprepning och förhoppningsvis en del sömn.
/KAPILDUR
Marit och döden
Saxihelvete
På väg till repet. Två saxofoner. Blå express 15.23. Mark Levengods mysiga röst i ipoden. Tove jansons underbara sagor. Mumin, Sniff, Snorkfröken, snusmumriken... Marklandsgatan 15.43. Avstigning för byte. Två minuters väntan. Och så is. kyla. Extremt hög puls. Armsvett. Min bäbis befinner sig i sin svarta låda på väg mot jonsered och jag står på marklandsgatan oförmögen att hinna ikapp i tid. Jag ringer västtrafik. Får beskedet: Vi kan inget göra. Jag ringer Caroline. Jag ringer Karin. Jag ringer Joel. Jag ringer Sara. Kan inget göra. Jag ringer far och bereder mig på bussjakt. Tar i allmän panik en spårvagn åt fel håll. Jag darrar. Sara ringer upp och räddar mig. Hon är på släktmiddag i partille. Ljuva partille. Hon får skjuts av sin vänliga förälder till partille station, väntar in blå express, Den blå express, och räddar mig. Suck.
ibland blir jag trött på min drösighet. min glömskhet, min oövervinliga förvirring.
Söndag
Det är höstrusk utanför mitt fönster. Jag lyssnar på kent och inser att jag inte har några vidare känslor för dem längre. imorgon börjar våra intensivveckor. När jag kom hem i förmiddags kom en katt springande mot mig. Den ville flytta in hos oss. Min pappa är allergisk mot katter, men den var så utomordentligt söt. Jag hade svårt att
in. Så fort dörren öppnades såg den sin chans. 
Lunch väntar i köket.
lets leave tomorrow
Kulturhistoria gör mig mosig i huvudet. Det är mycket som gör mig mosig i huvudet. Jag önskar att jag kunde spela piano. Jag önskar att jag hade mer tid. Jag mår annars väldigt bra. Jag har annars väldigt roligt. Jag skäms annars inte för att jag annars mår väldigt bra och annars har väldigt roligt. jag läste i tidningen att Lukas Modysoon tycker att man inte bör gå omkring varje dag med ett leende på läpparna, vem skulle då bekymra sig om resten av världen? Jag tyckte annars att det lät väldigt dumt.
annars.
Musik
Jag spelar saxofon och har så gjort i sju år. I bland gör det mig vansinning. Musik i allmänhet gör mig galen vissa gånger. Återigen handlar det om prestationsångest. Sju års spelande sätter en del press och ibland sköljs optimisten i mig fullkomligt bort av hopplöshetskänslor. Det är så onödigt och.
och.
Varför är man född att vara ett tävlande djur, en jämförande varelse?
Faktumet att allt går ut på vinst och bekräftelse har blivit så påtagligt i många fall under det senaste året. Det känns som om ju längre man lever desto svårare blir det att förlora. Eller är det kanske tvärt om? Att livet är till för att lära sig att handkas med sina förluster. Ju längre vi lever desto bättre kan vi tackla våra motgångar.
Min mamma har gjort äggostkaka och kåldolmar. Vi har gäster. Jag är hungrig.
gesture
Mitt lov närmar sig sitt slut och det har varit det bästa på år och dar. Förmodligen just på grund av att det har varit tämligen innehållslöst. innehållslöst är egentligen fel ord, men lågmält, mysigt och stillsamt. Min farmor har varit på besök ifrån stockholm. Jag har sjungit i en kyrka. Jag har funderat ut en planlösning i källarrummet och sytt draperier. Jag har sett på film, Brokeback mountain och Harry Potter 5. Jag har fått ett brev från nya Zeeland. Jag har umgåtts med min vän Adam, vilket tycks ha blivit en "engångimånaden"-föreetelse nu för tiden; vi ägnade vår tid åt brainstorming som slutligen slutade med att vi gav väggen i vår övre hall en personlig prägel. Jag har endast stressat till en buss. jag har umgåtts med Sara. Jag har kramat oskar och slutligen varit på halloweenmiddag hemma hos Stephanie. Just nu, idag, dagen jag utnämnt till min pluggdag, sitter jag här på mitt rum och lyssnar på en ljudbok. På Gudrun Sjöden får man just nu som klubbmedlem 20% rabatt på ett valfritt plagg ur vinterkollektionen.
Adjö