Rumpan bar. Huvudet fullt med skit.
Den här bloggen har varit min fristad i så många år. Det slår mig hur komplext det är att ett såpass utlämnande forum som en blogg kan vara en plats där jag utan hämningar blottar mig själv. Att vem som helst faktiskt kan knappa sig in här och praktiskt taget läsa mig som en bok. Inte bara den jag är idag utan också den jag varit. Jag antar att det hela bygger på att det är väldigt få som faktiskt skulle få för sig att göra just det, men att möjligheten samtidigt finns. Det är en helt obeskrivligt skrämmande tanke. Jag är fundersam över vart våra sociala medier kommer ta oss i framtiden. Vad vår interaktion via internet kommer få för konsekvenser. Varje människa är sitt eget varumärke. Säljer sig själv och sina tankar till omvärlden...
