Härliga högstadie
Jag har aldrig varit särskilt förtjust i julmusik, det är något jag måste erkänna. Kanske hänger det ihop med att jag i allmänhet aldrig har varit särskilt julig av mig, eller att det känns ganska fånigt att skriva musik riktad till en komersiell högtid. Orsakerna må vara många - någon julmusikfantast är jag iallafall inte. Däremot kan man ju inte gå musiklös en sådan här trevlig kväll, så istället för en jul-lista som alla andra verkar ha pippi på att publicera så har jag skapat mig något betydligt mer rörande och inte minst nostalgiskt. Härliga högstadie heter spotify-listan som tar mig tillbaka till mina tidiga tonår och får ackompanjera denna afton av brevskrivande och julklappspyssel.
Låt nummer 19. Med en så sorglig video att man inte riktigt vet vart man ska ta vägen:
Låt nummer 19. Med en så sorglig video att man inte riktigt vet vart man ska ta vägen:
Konsumtion
Jag unnade mig själv en för tidig julklapp igår. Jag är inte den som konsummerar särskilt mycket. Materialist - javisst - människan är ju ett samlande släkte, men det får ske i sparsamma mängder. Extremt sparsamma mängder, men igår unnade jag mig alltså en för tidig julklapp. En shampo och en balsamtvål från Lush. Jag kan trösta min resurssparande halva med att det är en förbrukningsvara och att mitt förra shampo, som faktiskt varit mig troget i ett och ett halvt år, numera bara är en vattenblandad sörja på botten av flaskan. Så nog var det på tiden alltid. Nu ligger de alltså här i rummet, mina två nya kompisar, och sprider en stark doft omkring sig av kokos och tvål och jag kan inte annat än längta tills jag smutsat ner mig tillräckligt för att kunna använda dem...
Ishalka i Göteborg
Jag halkar runt på Göteborgs gator som över en natt förvandlats till en isbana. Hade det inte varit för allt grus som lite ostrukturerat strötts ut här och var så hade jag tagit skridskorna till universitet idag, och rekomenderat alla andra att göra detsamma. En ganska spännande hypotes som hade kunnat resultera i världens finaste vinterlandskap. Tänk er själva - cykel, gång, och biltrafiken i staden skulle bytas ut mot skridskoåkare som lättsamt susade fram likt isprinsar och prinsessor, mellan julhandel och arbete. Helst skulle allt dessutom varit i svartvitt och från 40-talet.
Troligare är väl att det utbrutit ett totalt iskaos om hela göteborgs befolkning bestämde sig för att ge sig ut på stan med skridskor. Knappast hade det väl blivit isprinsesse-graciöst och 40-talsvackert, utan snarare bambihalt och livsfarligt. Men filosofera kan man ju alltid...
Troligare är väl att det utbrutit ett totalt iskaos om hela göteborgs befolkning bestämde sig för att ge sig ut på stan med skridskor. Knappast hade det väl blivit isprinsesse-graciöst och 40-talsvackert, utan snarare bambihalt och livsfarligt. Men filosofera kan man ju alltid...
Ett land, en stad
Mikael Wiström har gjort en mycket stark dokumentär om en familj i Peru som jag ägnade frukosten åt att titta på. Det var gripande. Jag riktigt kände dofterna från staden, från Lima, och jag mindes. Peru skvätte mig i ansiktet med sitt hav, blåste mig i öronen med sina bergsgudar och bet mig i fingrarna med sina herrelösa hundar. Tids nog återvänder jag. Mikael Wiströms film hittar man här, för den som är nyfiken. Här nedanför följer ett utdrag från mitt eget Peru-arkiv.
Dagbok
Man kan nästan kalla det besatthet. Jag tror det är den 22:a i ordningen. Minst.
Att vakna på fel sida
Du är här. Du försvinner. Det är vitt på marken. Jag känner mig som höstens sista löv som krampaktigt håller sig kvar i toppen. Rädd för att falla. Jag lever i en egen dimension. Någon sa det om mig en gång. Längesedan nu, men det kanske är sant. Jag har nog fallit. Igen. Sådär stentrist och otroligt osmakligt. Orkeslöst. Livlöst. Olustigt. Sitter jag här och du är försvunnen.
Él que no salta es momio
I brist på studiemotivation publicerar jag delar av studiematerialet här. En fantastisk film som jag rekomenderar alla att se - oavsett intresse för Latinamerikas historia eller ej. iVelo, Compañeros, Velo!
Nu sätter vi igång
För ett halvår sedan, något som känns ungefär som en livstid sedan, gick jag på gymnasiet. En ganska trevlig tid ändå, när man tänker tillbaka på det. En del trevliga saker hann man iallafall med, som tillexempel ett otroligt roligt projektarbete. Jag och en god vän knåpade och knådade ihop en 40 minuter lång musiksaga som vi spelade in på skiva. Ett otroligt roligt projekt som tyvärr stannade av precis där i slutspurten. Allt är inspelat och klart men det saknas en sak - ett maffigt skivomslag. Tiden rinner iväg och man gör ditten och datten och det där gamla projektarbetet från det där gamla gymnasiet känns ganska avlägset efter ett tag. Men, icke att begråta, var sak har sin potatis, bättre sent än aldrig! Nu, sisådär en livstid senare, sätter vi fart. Skisserna ser ni här ovanför.