Tokrolig

Dagens skräckupplevelse:

På väg till repet. Två saxofoner. Blå express 15.23. Mark Levengods mysiga röst i ipoden. Tove jansons underbara sagor. Mumin, Sniff, Snorkfröken, snusmumriken... Marklandsgatan 15.43. Avstigning för byte. Två minuters väntan. Och så is. kyla. Extremt hög puls. Armsvett. Min bäbis befinner sig i sin svarta låda på väg mot jonsered och jag står på marklandsgatan oförmögen att hinna ikapp i tid. Jag ringer västtrafik. Får beskedet: Vi kan inget göra. Jag ringer Caroline. Jag ringer Karin. Jag ringer Joel. Jag ringer Sara. Kan inget göra. Jag ringer far och bereder mig på bussjakt. Tar i allmän panik en spårvagn åt fel håll. Jag darrar. Sara ringer upp och räddar mig. Hon är på släktmiddag i partille. Ljuva partille. Hon får skjuts av sin vänliga förälder till partille station, väntar in blå express, Den blå express, och räddar mig. Suck.

ibland blir jag trött på min drösighet. min glömskhet, min oövervinliga förvirring.