Att titta ut på åker
Att spela fotboll tills en får järnsmak i mun
Att jamma i någons lägenhet tills mitt i natten och lite till
Att prata om framtidens vara och inte vara
Att äta mat tills en spricker
Att åka skidor på en sjö
Att dansa ensam i ett tomt rum med stora speglar
Att vakna av dragspel från köket

Kaja – Lullaby for Mira and Idun (arr. L. Nord and D. Wejdin): Lullaby for Mira and Idun

Fem timmar och 20 gånger så många telefonsamtal senare har jag kommit lite längre ifrån min telefonfobi och lite närmare följande lista:

Vad jag inte skall arbeta som i framtiden:

Receptionist
Telefonförsäljare
Kontorsarbetare
Sekreterare
Receptionist

Jag försöker sortera in mitt liv i fiktiva lådor i min hjärna. Det är mycket nu. Det är som att springa på vatten. Man måste hålla uppe hastigheten för att inte sjunka.

Livet kan vara så vackert och så fult på samma gång.

Ibland behöver man en dag för sig själv. En dag hemma utan prestationskrav. En dag framför datorn. En dag för framtid-, baktid- och nutidsfilosofi. Det är konstigt med livet. Hur man först i efterhand förstår vad man egentligen har varit med om. Hur man först i efterhand upptäcker förändringarna man genomgått. Man måste uppleva allt postumt för att fullkomligt förstå. Om man nu någonsin lyckas med det.

Jag inser att jag saknar mycket. Jag saknar att skriva. Jag saknar att tänka. Jag saknar spanska. Kanske kommer man alltid definiera sig själv med sina avsaknader istället för med det man faktiskt har och är för stunden.

como si fuera mi vida