Tokrolig

Åhåhåh! Det här får mig att slå kullerbyttor av filmisk och musikalisk euforiglädje. Kusturica i mitt hjärta. Och Goran i mitt hjärta. Och hela zigenarvärlden i mitt hjärta. The time of the gypsies heter filmen och jag vill mest springa till närmsta alternativa filmhandel och inhandla den direkt.

Bloggandet lyser med sin frånvaro. Jag lyser med min närvaro. Jag börjar komma på benen igen. Faktumet att jag är irriterad över att det är lördag imorgon och inte måndag får mig att tänka att jag är på rätt spår. Min kropp börjar säga ifrån mot den fortgående tristessen och sparkar bakut, om än aningen tveksamt till att börja med. Tes - antites - syntes. Det blir höst och spanska känns ändå inte helt fel.

Två veckor äventyr är till ända. Igår landade jag i Göteborg. Europas järnvägar har satt sina spår i mig och kanske även jag i dem. Belgien har också lämnat spår. Två fina veckor med fina människor i ett fint land som berörde mig starkare än jag trott. Kanske kommer en nogrannare beskrivning av min europeiska äventyr senare, i en obestämd framtid. Nu väntar istället nästa äventyr. Ett inrikes äventyr, om än lika främmande för mina västkustliga fötter. Jämtlandsfjällen.





Lotta i Bryssel - Två flugor i en smäll.