Torsdags natt.
"Y los habitantes del agua van a jugar
Pronto a tu lado"
Mitt band, mitt band, mitt balkanband!
Fetaste. Vackraste.
Sitter på mitt alldeles för stökiga rum och funderar på allt fint jag skulle kunna sysselsätta mig med. Jag känner för allt och inget på samma gång och just att jag har möjlighet att välja räcker för ikväll. Inga måsten. Bara viljor. Allt duger. Det är en fröjd med hemmakvällar som dessa. Det var längesedan sist. Mitt skrivbord är fullproppat med tekoppar. Mina tekoppar. Mina alldeles egna. Flera olika färger och nyanser. Jag blir alldeles nipprig är jag tänker på att jag om dryga månaden kommer befinna mig i en alldeles ny miljö och dricka te i en alldeles egen lägenhet. Åtminståne nästan alldeles egen. Jo... Nog blir det en spännande höst alltid.