Tokrolig

Jag sitter i en säng i ett hus som för mig är mycket bekant. Som av mig under delar av mitt liv har betraktats som ett andra hem. Bredvid mig sitter en mycket kär vän och spelar på en gitarr. Från nedervåningen hörs cubansk musik och jag vet att där finns folk, fullt sysselsatta med livets alla frågor, stora som små. Framför mig sitter en annan god vän och övar sina kunskaper på det kluriga instrumentet trumpet. Det skär lite i öronenen men det gör ingenting för det är en sådan fin kväll. En harmonisk kväll och framtiden hänger i luften. Vinkar i dörröppningen, och jag vet att det här är för alltid oåterkalleligt. Det här huset kommer aldrig mer vara mitt andra hem och känslan som nu bor i mig kommer aldrig finnas där igen.