Tokrolig

Det är lite för perfekt just nu. Allt är lite för lagom, lite för bra. Inget kaos, ingen stress, inte tusen saker att springa emellan. Lagom. Det är inte riktigt likt mig, och jag trivs inte helt. Lite för problemfritt. Vad hände med stormen? Det flyger en mygga i mitt rum. Det måste vara årets allra sista. Den ser gammal ut. Tjock och gammal och verkar inte veta vart den ska ta vägen. Jag vet vart jag ska ta vägen. Kanske är det det som är problemet. Att allt börjar kännas så förutbestämt.

Fina dagar på Tjörn. Jag funderar lite på att skaffa mig ett extrajobb över jullovet. Det är så mycket saker som kostar pengar. Kanske posten vore något? När jag var liten ville jag bli brevbärare, så det vore att låta en gammal dröm gå i uppfyllelse.

Jag sitter här och lyssnar på fantastiska inspelningar från Peruresan och drömmer mig bort lite, till Mamá Braulias kök och arroz con leche, till marknadernas kaos och fruktstånden dignande av smaskigheter, till solnedgång över Lima och gitarrspel dagarna i ända, till Joselitos salsakurser och gatornas herrelösa hundar.

Det händer ganska ofta att jag får brev. Tyvärr har jag inte lika ofta tid att svara. Det är lite synd.