Tanttips
Sista fredagen i varje månad kommer Norra Halland, en av många lokaltidningar i kungsbacka, ut till alla hushåll i Kungsbacka kommun. I detta nummer tillägnas varje månad ett uppslag åt tidningens ungdomsredaktion som kallas Rakbladet. Det kallas inte så av den, kanske, alltför logiska anledningen att ungdomar i allmänhet är deprimerade och tenderar att skära sig i armarna och benen och gud vet var, utan för att Ungdomarna på redaktionen skriver raka reportage i en tidning aka ett blad, Alltså: Rak-blad. Detta fick jag förklarat för mig för tre år sedan när jag började skriva för denna ungdomsredaktion och hade synpunkter på namnvalet.
Det senaste rakbladet-uppslaget, som min kära redaktion och jag hade kokat ihop, handlade om handarbete och stickning. Det innehöll en intervju med Damerna på stickkaféet i Kullavikskyrkan, en krönika om syslöjden, det alltid återkommande inslaget dikten och såklart; en stickbeskrivning. Stickbeskrivningen var en mycket enkel sådan och innehöll fotografier över hur man steg för steg lägger upp maskor och den var gjord av mig.
Idag fick jag ett mejl, från självaste chefen på Norra Halland, som innehöll ett telefonnummer till en äldre dam i Fjäråstrakten, beskriven som stickexpert. Denna dam hade synpunkter på min stickbeskrivning och jag beslutade för att gå fallet till mötes.
Jag presenterade mig som Hilda från Norra Hallands ungdomsredaktion och damen, som var mycket trevlig, berättade sin historia. När hon var fjorton år hade hon lärt sig att lägga upp maskor av sin mor, och detta sätt hade hon sedan användt sig av under hela sin livstid. Hon hade jobbat på Jakobsdals garnfabrik under många år, och hon ansåg att min knut till maska inte skulle ha godkänts där. Hon erbjöd sig att lära mig hur en riktig uppläggning ser ut och således bestämde i vi träff i Kungsbacka i nästa vecka.
Hohojaja Alltid lär man sig något. Jag ser fram emot att lära mig mer om stickandets konst. Travliga tanter träffar man inte varje dag. Särskilt inte stickande sådana. Klockan halv sju skall jag dock träffa en hel drös inklusive min mormor, på kullaviks egna lilla stickkafé. Jag får se vad de har att säga om den här lilla historien.
Krambanan
Det senaste rakbladet-uppslaget, som min kära redaktion och jag hade kokat ihop, handlade om handarbete och stickning. Det innehöll en intervju med Damerna på stickkaféet i Kullavikskyrkan, en krönika om syslöjden, det alltid återkommande inslaget dikten och såklart; en stickbeskrivning. Stickbeskrivningen var en mycket enkel sådan och innehöll fotografier över hur man steg för steg lägger upp maskor och den var gjord av mig.
Idag fick jag ett mejl, från självaste chefen på Norra Halland, som innehöll ett telefonnummer till en äldre dam i Fjäråstrakten, beskriven som stickexpert. Denna dam hade synpunkter på min stickbeskrivning och jag beslutade för att gå fallet till mötes.
Jag presenterade mig som Hilda från Norra Hallands ungdomsredaktion och damen, som var mycket trevlig, berättade sin historia. När hon var fjorton år hade hon lärt sig att lägga upp maskor av sin mor, och detta sätt hade hon sedan användt sig av under hela sin livstid. Hon hade jobbat på Jakobsdals garnfabrik under många år, och hon ansåg att min knut till maska inte skulle ha godkänts där. Hon erbjöd sig att lära mig hur en riktig uppläggning ser ut och således bestämde i vi träff i Kungsbacka i nästa vecka.
Hohojaja Alltid lär man sig något. Jag ser fram emot att lära mig mer om stickandets konst. Travliga tanter träffar man inte varje dag. Särskilt inte stickande sådana. Klockan halv sju skall jag dock träffa en hel drös inklusive min mormor, på kullaviks egna lilla stickkafé. Jag får se vad de har att säga om den här lilla historien.
Krambanan
Kommentarer
Postat av: amina
HILDA SKRIV ETT INLÄGG OM HUR MYCKET DU ÄLSKAR MIG! så lovar jag att göra det samma! deal?
Postat av: Hilda
Visst amina den fina. Men tänk om jag inte älskar dig särskilt mycket, då blir inlägget inte så långt. Eller om du inte älskar mig särskilt mycket, eller inte älskar mig alls, då blir ju dealen att du skriver ingenting alls, medan jag(om vi antar att jag då älskar dig) skriver ett jättelångt. Men okej amina den marina. imorgon skriver jag ett inlägg om hur mycket jag älskar dig. punkt.
Postat av: amina
hajhaj
jag väntar. om jag vore ett djur skulle jag vara olof
Trackback