Tokrolig

Jag funderar lite över mitt liv. Och hur det har förändrats de senaste året. Det är sånt jag för det mesta går omkring och funderar på. För ett år sedan fyllde Sanna och Josephine 16 år och jag och Jossan var i Stockholm i fem timmar. Sedan tältade vi med Erik och Caroline i någons trädgård. Det tog ett år att få upp tältet. Josephines bror hade rakat av sig håret vilket var kvällens samtalsämne. Det var inte en jätterolig kvälll och när jag tänker efter var det nog den sista kvällen med gamlaklassenkompisar. Det är lite tragiskt men samtidigt inte alls tragiskt. Tragik är någt man väljer själv liksom allting annat. Man har så mycket mer makt öve sig själv än vad man tror, vilket är något jag kommit underfund med det senaste året. Inte så att jag har tänkt något annat tidigare men det har blivit så påtagligt det här året på grund av många händelser. Den nittonde juni nattbadade jag också (utan Sanna som var hemma och grät i telefon över sin elaka mamma) i Korshamn vilket var fridfullt och mycket vackert. Det var en vacker dag.

Midsommar 2007 firade jag med släkt i Saxhyttan. Det regnade. På vägen hem postade jag ett brev och ett vykort till Oskar vilket nog var början på något nytt.

När jag tänker tillbaka på förra sommaren är det som om allting som skedde skedde i någon slags dimma. Ett hölje, en trygg bubbla. Det känns som om jag levde mig igenom sommarlovet två meter bakom mig själv i någon slags betraktar-anda. Allting var kommentarer i bilddagboken och ingenting var liksom rakt där och rakt då. Det är konstigt. Under gymnasieåret som gått har jag nog ändrats väldigt mycket men samtidigt inte så märkbart som jag trodde.  Mina förhoppningar grusades, mina framtidsplaner krossades för att långsamt byggas upp igen. Jag har blivit mer eftertänksam, mindre naiv och kanske mer poetisk. Min impulsivitet har  minskat och min vuxenhet har blivit mer påtaglig.  Jag undrar vem jag är påväg att bli.