Tokrolig

Orden som haglar mellan våra munnar ikväll
Jag hör allt du säger men ändå ingenting
Allas läppar formar tankar
Trycker budskap
I våra annars rena
fullkomliga känslor
Och det stämmer så väl det du sa
Att allting bottnar i två
I kärleken
I rädslan
Så vill jag leva
Så som du vill jag leva

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kefir

i ett hus som luktar gamla minnen. Tänker Tankar som inte slutar vandra. Går jag mellan rummen. Springer ut i natten. På den gömda stigen mellan husen lägger jag mig ner och andas mörkret. Som en jagad mus är kroppen på helspänn. Alla ljud omkring, alla hjärtslag. Bakom varje träd en farlig okänd främling. Låter natten sjunka in i mina öron som rysningar längs hela kroppen. Ingenting kan ta mig nu. Bara min egen oro. Den som är svårast att befinna sig i. Spänningen. Adrenalinet. Närvaron. Lugnet. Vindens sus i trädens mörka kronor. Smådjurens krafsande i jorden. En ordlös kommunikation. En tidlös cirkel som aldrig börjar, aldrig slutar. Och jag. Och jag. Och jag. Och mina rastlösa funderingar.

On the balcony
Patti held my hand
Django played me a song

Jag försöker sortera in mitt liv i fiktiva lådor i min hjärna. Det är mycket nu. Det är som att springa på vatten. Man måste hålla uppe hastigheten för att inte sjunka.

Livet kan vara så vackert och så fult på samma gång.

Ibland behöver man en dag för sig själv. En dag hemma utan prestationskrav. En dag framför datorn. En dag för framtid-, baktid- och nutidsfilosofi. Det är konstigt med livet. Hur man först i efterhand förstår vad man egentligen har varit med om. Hur man först i efterhand upptäcker förändringarna man genomgått. Man måste uppleva allt postumt för att fullkomligt förstå. Om man nu någonsin lyckas med det.

Jag inser att jag saknar mycket. Jag saknar att skriva. Jag saknar att tänka. Jag saknar spanska. Kanske kommer man alltid definiera sig själv med sina avsaknader istället för med det man faktiskt har och är för stunden.

I feel the need to escape. To take a train somwehere. To a place where everybody knows who I am, where I don't have to doubt such basic things as my own existance.

Jag flyttar på måndag. Kanske har jag lite separationsångest. Från Göteborg i sin helhet och mitt vardagsliv i synnerhet. En överumplande känsla av vuxendomen har jagat mig de senaste dagarna. Vi blev så stora så plötsligt. Vad gör man åt sånt?

...och idag börjar vi dagen med en liten film...