How to survive fässberg



Och jag har blivit klippt igen. Dock inte av en belgisk utbytesstudent den här gången.

I once went to Berlin, just as everyone else













Häromdagen fick jag, via ett usb-minne, ett gäng bilder av min kära vän Adam från vår vistelse i Berlin sommaren 2008. Har inget bättre för mig i min tystnad än att redigera dem lite. Dagens plan var att cykla till Vallda Sandö för att tillbringa helgen i en stuga tillsammans med fältbiologerna, men då min röst fortfarande är spårlöst försvunnen blev det ändrade planer. Trots allt känns de tändå ganska bra att inte kunna göra annat än att sitta hemma, sticka, plugga, öva, med tanke på att mitt vanliga tempo brukar ligga alldeles för långt över gränsen för vad som är hälsosamt.

Te-dags


Bild1: Big toe flipping
Bild2: Om du möter korv
Bild3: Om du möter UFO
Bild4: Om du böter taliban
Bild5: Konsten att fota under damers kjolar
Bild6: Gatukonst




I just remembered: My Dad's cousin is a photographer


Jon Bergman photography

jon bergman

De underbara fotona är tagna av
Jon Bergman. Min Faders kusin. Den första bilden är tillochmed fotad i mina barndomsminnens sommarkök på Malmön. Ändå ganska fräsigt. Ganska status, som förövrigt är något som bekymrar mig i dessa dagar: Status.  




Faustas pärlor



Det finns en film jag länge velat se. Kanske främst på grund av vart den kommer ifrån. Tyvärr undviker den mig. Varje gång jag närmar mig den viker den undan, springer runt hörnet som för att retas. Kanske är de tinte meningen att jag ska se den.

Regn



Och livet flyter på. Regnet som landar på min axlar skapar en extra tyngd i tillvaron, skapar ett inre rum för mina smått melodiska tankar.

Men vem ska trösta knyttet med att säga sanningen:
om du bara springer undan så får du ingen vän

I motsats till mitten

http://motsats.se/

Avgiftning

Efter otaliga prov och inlämningar, sömnlösa nätter och dagar på högvarv har jag nu börjat avdramatisera min tillvaro. Förberedleserna för den två månader långa avgiftningen även kallad sommarlov har börjat. Den smygstartades idag med ett roligt extraknäck som ni kan beskåda här. Jag tycker ni ska titta lite extra noga vid 00:18, 00:32 och 01:04.

Ha en fin natt alle sammans. ikväll ska jag påbörja en ny anteckningsdagbok - ett efterlängtat moment i min antecknande tillvaro.

flyg din väg







Español



Es Fascinante. Su vida. Mi vida es como helado en el sol. Se derrite. Soy confuso.

dröm 18/10 2008


Sedan lite mer än ett år tillbaka har jag skrivit ner mina drömmar. Det har blivit en spännande inspirationskälla och jag förvånas över hur kreativ man är när man sover. Hur spännande ens tankar blir. Det blir de bästa av sagor. Nu låter jag internet och hela världen få ta del av vad jag gjorde när jag sov natten till den 18 oktober 2008.

Vi är på en ö. Kanske koster, kanske Malmön. Jag är inte riktigt säker på vilka "vi" är men mina föräldrar är med. Min bror och Heiner. Kanske Oskar. kanske Adam. Några till. Jag cyklar omkring och letar efter någonting. En plats. Jag cyklar till ena sidan av ön. En glasskiosk och en strand. Andra sidan. En glasskiosk och en strand. Barn leker men det är inte sommar. Snarare tidig höst. Överallt finns bara en massa glasskiosker.

Heiner åker hem till Tyskland. Han tackar så mycket för Sverige.

En vykortsaffär. Jag tycker vi ska skicka ett vykort till Heiner och jag diskutterar med kanske Adam om vilket. Vykorten är fina fotografier av människor. Vi köpper jättemånga. Det kostar 334 kronor och han som kanske är Adam betalar.

Vi är på ett sjukhus eller liknande. Någon ska behandlas. Kanske Elias. Han har brutit benet. Kanske är det jag. Doktorn försvinner och min saxofonlärare kommer in. Hon är doktor. Jag stickar.




Caracol

Le digo
chistes
al oído

el mar
se ríe
a olas



Snäcka

jag berättar
roliga historier
i dess öra

havet
skrattar
vågor



Jag lånade en bok på biblioteket. (Som förövrigt omnämnts till årets bästa skolbibliotek.) Cuerpo en llamas/kropp i lågor av Francisco X. Alarcón. Dikter. Först på spanska sedan översättning på svenska. Jag ifrågasätter poängen med en översatt dikt samtidigt som jag gläds åt att jag kan förstå. Jag gissar först betydelsen. Läser sedan svaret. Jag tycker om det.

Jag hittade ett kasettband som jag satte i kasettbandspelaren. Det innehöll inga glömda barndomsminnen i form av inspelade sånger eller radioprogram utan klassisk musik. På andra sidan musikalhits. Jag funderar vem som kan ha spelat in det här bandet. Tankarna förs till min farmor eller faster. Min ena faster brukade skicka kasettband till mig ibland med inspelad musik när jag ver liten. Jag föredrog att lyssna på musiksagor. Jag funderar på att göra en musiksaga som projektarbete i trean.

Adios.

Kommentarer

Ni vet de där säkerhetsspärarna som man måste fylla i när man kommenterar. Det är en radda med otydliga bokstäver som man ska skriva in i rätt ordning. Jag har märkt en förändring i deras beteenden på senaste tiden. Från att ha varit fyra osammanhängade bokstäver och siffror har det förvandlats till långa fullständiga, om än konstiga, ord. Jag tycker det är lite intressant. Jag undrar vem som sätter ihop dem. En annan grej som förbryllar mig är systemet kring dem. När måste man egentligen fylla i dem? Det är på intet sett regelbundet och min panna ligger i djupa veck. Idag har jeg inte fyllt i en enda, medan jag i förrgår fyllde i två tre stycken. Den kanske har bra och dåliga dagar.

Nåväl

Min broder har färgat håret. Rött.



Röhsska har något intressant för sig (och jag undrar varför i hundingen de aldrig tar kontakt med mig, angående min klänning som har blivit utlovad en utställningsplats)



En toffel är färdig!



Och, min mamma har kommit hem från Spanien med sollukt och en tunika.


Människor och saker

Människor och saker, vad är det med dem? Vad är det som gör att vi kan känna lycka för ett föremål, en längtan efter något materiellt? Vad är det som gör att vi känner behov av saker, att vi skapar oss behov av saker och vad är det som gör att vi tror att vi blir lyckligare ju mer saker vi har? Vad är saken?

Dagen tillägnades Ysolina som har fyllt år. Hon fick en upplevelsedag och i alla fall jag upplevde mycket. På komersen köpte jag en polaroidkamera. Men jag har ingen film, och den tillverkas visst inte längre. Attans. Caroline köpte ett tåg, med en klocka på och en radio som visst inte existerade och jag funderade på människor och saker. Vad är det som gör att man kan känna lycka över en sak? Ett förmål? Kanske är vi alla materialister. Rasen människan är nog sådan.




Nyare inlägg