Tokrolig

Klockan tolv tänkte jag att det nog var dags för lunch. Två timmar, två liter mjök, ett halvt smörpaket, två mögliga paprikor och två bottenbrända kastruller senare kunde jag, efter att ha torkat av väggarna från diverse klet, äntligen äta min brännskadade bechamelsås med överkokt tortelini. Trots detta ganska fantastiska misslyckande är jag ändå relativt nöjd och glad. Orsaken är en insikt som för mig några steg närmare mitt framtida yrkesliv. Insikten om att jag i alla fall inte skall bli kock när jag blir stor.