Tokrolig

Känslan av att befinna sig på fel plats i fel tid, av att ha ägnat sig åt fel saker i för många år, av att vara komplett felplacerad, av att inte befinna sig där man vill vara, av att aldrig räcka runt besökte just mitt bröst. Och pressades lika fort bort därifrån, även om en liten del, ett litet sandkorn, en liten besk eftersmak levde sig kvar och kanske alltid kommer finnas där. Hur länge är en människa?

- Så det kommer en morgondag, suckade vumlingen och tittade in i sin broders ögon.
- Ja, svarade brodern lungt. Lika säkert som att jag sitter här bredvid dig, lika säkert kommer det en morgondag. En morgondag lik denna dag, som även den en gång var en morgondag, överlämnad åt gårdagen att fascineras av.