Tokrolig

Bilderna nedan är från höstlovet då jag flydde till Malmön och övade på att göra ingenting. Det blev en avslappnad, kravlös familjekänsla. något man egentligen borde eftersträva oftare. Jag fotade ganska mycket analogt. Jag hoppas att jag snart får tid att framkalla de bilderna. Det är en annan känsla att hålla dem i händerna, att se kornighet istället för pixlar och känna att man har varit med i skapandet från början till slut. Digitalt är förstås bra och praktiskt på många sätt, men det blir som sagt en annan känsla.

Jag har varit inne i en svacka ett bra tag. Stora förändringar har inträffat i min vardag och sådant påverkar, infekterar, filtrerar. Förhoppningsvis är jag på väg ut, lite äldre, lite visare, lite mer. Det är lätt att glömma hur allting egentligen handlar om att överleva. Om att överleva på bästa sätt. Om att utvecklas. Det går aldrig att hitta sig själv. Sig själv är i ständig förändring och föralltid oåtkomlig, dock extremt nödvändig att alltid leta efter.