Folkdräktsblus
Min farmor lånade ut en folkdräkt till mig när jag var sisådär en tio år. Jag kan väl inte påstå att jag använde den särskilt mycket, just då, den fick mest hänga i garderoben, tills jag blev en sisådär 14 år.
Det var under min fjortonårsperiod som jag började intressera mig något sånär för kläder. Man kan väl säga att från att ha varit totalt ointresserad så upptäckte jag att kläder är ett rätt effektfullt sätt att synas och uttrycka saker på. Det var hur som helst då någon gång som jag återupptäckte farmors gamla folkdräktsblus och började använda den flitigt. Den hade sin storhetsperiod i min garderob ungefär i slutet av åttan början av nian men efter det användes den mer sällan. I somras samlade min fader snällt ihop hela folkdräkten för att skicka tillbaka den till min snälla söta lilla farmor som ville ha den igen. Hon hade kanske insett att en folkdräkt för tioåringar inte längre kunde passa i en sjuttonårings garderob och börjat känna en längtan efter att återigen ha den handsydda urgamla folkdräkten i sin ägo. Min fader samlade som sagt snällt ihop alla delarna till folkdräkten och tog med den upp till Stockholm. Dock saknades det en del, nämligen blusen. Den var helt enkelt spårlöst försvunnen och nu har jag rensat hela min garderob och noga kollat igenom alla tänkbara platser där man skulle kunna tänka sig förvara en folkdräktsblus, utan resultat. Min farmor har blivit mer och mer angelägen och frågar varje gång efter denna efterlängtade blus och jag har känt mig som ett mycket dåligt barnbarn som slarvat bort denna ovärdeliga släktklenod.
Jag hade helt enkelt gett upp hoppet när undret intrffade. På bussen idag träffade jag min kära rödhåriga grunskoleklasskamrat, Karin Denbratt. Det händer ytterst sällan att vi stöter på varandra och man kan ju säga att det var rena turen att vi ska ha superhjältedag på min skola på tisdag. Vi började diskuttera olika utklädnader som jag skulle kunna använda och diskuterade hit och dit om olika superhjältar. Jag kom på att jag har ett par änglavingar som jag gärna skulle vilja använda vilket ledde vidare till DN-Angel, en figur i en mangabok som vi båda läste under vår manga-period. DN-angel ledde vidare till att jag mindes att jag faktiskt än i dag har hennes mangabok kvar i min bokhylla. Vi skrattade åt det hela och hon insåg att hon faktiskt också hade en del grejer som var mina kvar hemma hos henne. Bland annat lite kläder som hon lånat när hon klädde ut sig till pirat på en maskerad. Bland annat en folkdräktsblus...
Det var under min fjortonårsperiod som jag började intressera mig något sånär för kläder. Man kan väl säga att från att ha varit totalt ointresserad så upptäckte jag att kläder är ett rätt effektfullt sätt att synas och uttrycka saker på. Det var hur som helst då någon gång som jag återupptäckte farmors gamla folkdräktsblus och började använda den flitigt. Den hade sin storhetsperiod i min garderob ungefär i slutet av åttan början av nian men efter det användes den mer sällan. I somras samlade min fader snällt ihop hela folkdräkten för att skicka tillbaka den till min snälla söta lilla farmor som ville ha den igen. Hon hade kanske insett att en folkdräkt för tioåringar inte längre kunde passa i en sjuttonårings garderob och börjat känna en längtan efter att återigen ha den handsydda urgamla folkdräkten i sin ägo. Min fader samlade som sagt snällt ihop alla delarna till folkdräkten och tog med den upp till Stockholm. Dock saknades det en del, nämligen blusen. Den var helt enkelt spårlöst försvunnen och nu har jag rensat hela min garderob och noga kollat igenom alla tänkbara platser där man skulle kunna tänka sig förvara en folkdräktsblus, utan resultat. Min farmor har blivit mer och mer angelägen och frågar varje gång efter denna efterlängtade blus och jag har känt mig som ett mycket dåligt barnbarn som slarvat bort denna ovärdeliga släktklenod.
Jag hade helt enkelt gett upp hoppet när undret intrffade. På bussen idag träffade jag min kära rödhåriga grunskoleklasskamrat, Karin Denbratt. Det händer ytterst sällan att vi stöter på varandra och man kan ju säga att det var rena turen att vi ska ha superhjältedag på min skola på tisdag. Vi började diskuttera olika utklädnader som jag skulle kunna använda och diskuterade hit och dit om olika superhjältar. Jag kom på att jag har ett par änglavingar som jag gärna skulle vilja använda vilket ledde vidare till DN-Angel, en figur i en mangabok som vi båda läste under vår manga-period. DN-angel ledde vidare till att jag mindes att jag faktiskt än i dag har hennes mangabok kvar i min bokhylla. Vi skrattade åt det hela och hon insåg att hon faktiskt också hade en del grejer som var mina kvar hemma hos henne. Bland annat lite kläder som hon lånat när hon klädde ut sig till pirat på en maskerad. Bland annat en folkdräktsblus...
Kommentarer
Postat av: oskar
vilken grej alltså
Postat av: hannah
en ganska så tokrolig historia
Trackback