Min bror har en pubertetskris eller något
Det är långhelg. Min mamma fyller hundra delat på två. Hon ska ha en fest. Den började tröttna på mig, och jag på den, men nu tror jag att vi sakta men säkert börjar hitta tillbaka till varandra. Helgen har inte gett mig tid till utvilning, men den har varit kul. Mölndals kulturskola hade föreställning och jag gillar min lärare. Jag funderar över mycket. Min mamma har fått en svets av sina arbetskamrater och lyckan är total. Jag vill ha en polaroidkamera. Min dator vill inte kännas vid min ipod. Det är irriterande. Har Pär Holmertz något tips om han nu läser här fortfarande? Barns kärlek till förebilder är något vårt åldrande förbjuder. Jag ser fram emot mitt Bohus Malmön och mitt fridfulla inuti i samklang med en annan del av världens mindre prioriterade gemenskaper.
min bror sitter de flesta av sina timmar hemma på sitt rum med sin gitarr. antagligen blir han bra.
Här kommer ett tips för iPoden (om det nu behövs):
Se till att vara snäll och glöm inte att be mamma och pappa om en riktig dator. Gör det tillräckligt ofta, använd omväxlande hot och fjäsk vid behov och du kommer så småningom att uppleva den sanna innebörden av Maslows behovspyramid.