okejdå
Okejdå. Vi kör en vem är jag. Den här bloggen har gjort mig rädd för mig själv.
Jag heter Hilda. Jag är en glad och påhittig människa. Jag pratar mycket, är intresserad av musik och tycker om att klä mig i konstiga kläder. Jag vet inte vad jag vill bli när jag blir stor och tanken på att bli en i mångden skrämmer mig. Sedan jag startade den här bloggen har rädslan blivit större eftersom jag känner mig som alla andra när jag skriver om obetydliga saker som alla andra redan har skrivit om. Jag är rädd att framstå som töntig, som tråkig och som konstig. Hela den här bloggen är tämligen ointressant eftersom den varken har ett ämne, ett syfte eller några läsare. Man bör nog se på hela bloggen som ett experiment från min sida att hitta. I mitt desperata sökande någonting att skriva om kanske jag någonstans slappnar av och bara skriver. Vi får väl se.
Jag tror min rädsla grundar sig i mitt förakt mot människor som ser likadana ut. Som klär sig i samma kläder som alla andra, som tänker som alla andra och som är som alla andra. Jag vill så väldigt lite bli sådan, vilket gör att jag drabbas av någon slags panik när jag upptäcker att jag framstår exakt så.
Tro nu inte att jag är någon slags människohatare. Jag älskar människor och jag älskar livet. Jag föröker bara vara lite speciell.
/Hilda
Jag heter Hilda. Jag är en glad och påhittig människa. Jag pratar mycket, är intresserad av musik och tycker om att klä mig i konstiga kläder. Jag vet inte vad jag vill bli när jag blir stor och tanken på att bli en i mångden skrämmer mig. Sedan jag startade den här bloggen har rädslan blivit större eftersom jag känner mig som alla andra när jag skriver om obetydliga saker som alla andra redan har skrivit om. Jag är rädd att framstå som töntig, som tråkig och som konstig. Hela den här bloggen är tämligen ointressant eftersom den varken har ett ämne, ett syfte eller några läsare. Man bör nog se på hela bloggen som ett experiment från min sida att hitta. I mitt desperata sökande någonting att skriva om kanske jag någonstans slappnar av och bara skriver. Vi får väl se.
Jag tror min rädsla grundar sig i mitt förakt mot människor som ser likadana ut. Som klär sig i samma kläder som alla andra, som tänker som alla andra och som är som alla andra. Jag vill så väldigt lite bli sådan, vilket gör att jag drabbas av någon slags panik när jag upptäcker att jag framstår exakt så.
Tro nu inte att jag är någon slags människohatare. Jag älskar människor och jag älskar livet. Jag föröker bara vara lite speciell.
/Hilda
Kommentarer
Postat av: Malin
Jag tänkte bara säga att jag känner exakt likadant om mitt liv och min blogg.. du är inte ensam ;)
Postat av: Hilda
Ja. Egentligen är det mest jobbigt att hela tiden tänka på att vara speciell. De mest speciella och coola människorna är nog dom som bara är och är coola ändå. Man ska nog inte tänka så mycket egentligen. Fast det är svårt :)
Trackback