Jag ska bli kung på Gitarr
Karin hade med sig sin gitarr också. Man kan ta fina bilder, även om man egentligen bara kan ta några få ackord. Karin kan. Och Jag ska bli kung nån gång när jag har tid. Det skulle vara otroligt kul. Hilda = nästa Jimi Henrix typ. Det är liksom så mycket man vill och önsklar att man kunde och så vidare. Läste en novell om just det. Egentligen är det ju inte ens någon idé att försöka göra någonting, vi ska ju ändå dö. Kanske är det allra bästa egentligen om vi accepterar att vi ändå inte kan bli någonting. Det är kanske när vi först gör det som vi kan bli riktigt lyckliga. Det var det novellen handlade om typ. Och ibland känns det så. Man vill så enormt mycket. Fast jag tror faktiskt inte att jag skulle bli lyckligare utan drömmar. Om jag slutade att drömma om saker och slutade försöka förverkliga dem så skulle jag nog bara bli olyckligare. Vad är det egentligen man lever för? Jag lever för att ha roligt framför allt. Och för att sprida glädje. Jag är nog nästa Tomas Dileva.