Tokrolig

Jag lever. Jag tänker i blogginlägg. Bilderna är en dokumentär över mina två senaste veckor. Kamerans koppling med datorn flippar. Min spanskalärare flippar och om knappt ett år börjar sjundeklassarna på gymnasiet. Tiden går och mina skor känns så himla konstiga när jag tänker för mycket. Bokmässan var fin. Kulturnatta var fin. Joel har kommit hem från sin tandemcykling till paris och vi kan börja repa igen. Berlinresan har blivit inställd. Jag och pappa ska gå på Jethro Tull på lisebergshallen. På stickcaféet i Kullavikskyrkan finns det en tant som stickar vackra konstverk till mössor och jag skall inte döpa mitt barn till Derivata när jag blir stor.

kan du se mig?





händerna


Uppdatering kommer förhoppningsvis så småningom. Nu väntar spanska och nystning av garn.

Det är väldigt kul med säkerhetsspärrar

outplayed destined
Flyer A.S.
an completely
Olle Curtis
moments im
narrow darkness
Ejnar individual
Hungarian 4424770
In Jackrabbit
Coffee waving

Jag har tittat på gymnastik idag.

Min farmor lånade ut en folkdräkt till mig när jag var sisådär en tio år. Jag kan väl inte påstå att jag använde den särskilt mycket, just då, den fick mest hänga i garderoben, tills jag blev en sisådär 14 år.

Det var under min fjortonårsperiod som jag började intressera mig något sånär för kläder. Man kan väl säga att från att ha varit totalt ointresserad så upptäckte jag att kläder är ett rätt effektfullt sätt att synas och uttrycka saker på. Det var hur som helst då någon gång som jag återupptäckte farmors gamla folkdräktsblus och började använda den flitigt. Den hade sin storhetsperiod i min garderob ungefär i slutet av åttan början av nian men efter det användes den mer sällan. I somras samlade min fader snällt ihop hela folkdräkten för att skicka tillbaka den till min snälla söta lilla farmor som ville ha den igen. Hon hade kanske insett att en folkdräkt för tioåringar inte längre kunde passa i en sjuttonårings garderob och börjat känna en längtan efter att återigen ha den handsydda urgamla folkdräkten i sin ägo. Min fader samlade som sagt snällt ihop alla delarna till folkdräkten och tog med den upp till Stockholm. Dock saknades det en del, nämligen blusen. Den var helt enkelt spårlöst försvunnen och nu har jag rensat hela min garderob och noga kollat igenom alla tänkbara platser där man skulle kunna tänka sig förvara en folkdräktsblus, utan resultat. Min farmor har blivit mer och mer angelägen och frågar varje gång efter denna efterlängtade blus och jag har känt mig som ett mycket dåligt barnbarn som slarvat bort denna ovärdeliga släktklenod.

Jag hade helt enkelt gett upp hoppet när undret intrffade. På bussen idag träffade jag min kära rödhåriga grunskoleklasskamrat, Karin Denbratt. Det händer ytterst sällan att vi stöter på varandra och man kan ju säga att det var rena turen att vi ska ha superhjältedag på min skola på tisdag. Vi började diskuttera olika utklädnader som jag skulle kunna använda och diskuterade hit och dit om olika superhjältar. Jag kom på att jag har ett par änglavingar som jag gärna skulle vilja använda vilket ledde vidare till DN-Angel, en figur i en mangabok som vi båda läste under vår manga-period. DN-angel ledde vidare till att jag mindes att jag faktiskt än i dag har hennes mangabok kvar i min bokhylla. Vi skrattade åt det hela och hon insåg att hon faktiskt också hade en del grejer som var mina kvar hemma hos henne. Bland annat lite kläder som hon lånat när hon klädde ut sig till pirat på en maskerad. Bland annat en folkdräktsblus...

---

Nu var det  det där igen!
Vad sägs om:

"Policy Rufus"

Ingen mer som har funderat över detta konstiga kontrollsystem?

Jag fick ett brev idag
och jag saknar att vara fjorton.

Mitt ljuva sommarjag har funnit en återvändsgränd

Hej.
Idag var första dagen på mitt sommarlov. Det känns ödsligt och inte alls sådär extremt jättehärligt som det alltid gjorde förr. Jag ser det som ännu ett tecken på att jag håller på att bli gammal. Jag har i alla fall sovit till klockan halv ett, vaknat, suttit vid datorn, stickat, varit på en student alldeles för kort tid, jag kände mig mycket oartig, gått på textilhögskolans examensvisning på röhsska och stickat.  Det känns som om jag är på avgiftning. Som om jag gått på något högpresterandeöveraktiverandemedel som nu håller på att försvinna ur min kropp. När jag för en gång skull har enormt mycket tid, har jag tappat all lust att göra någonting. Det skrämmer mig men förmodligen är det bra. Min oplanerade sommar är min vän, och jag behöver den för att inte ta död på mig själv eller någon annan. Min framtid flyger framför mig, otydligare än någonsin.

Imorgon ska jag läsa en dikt i radio. Det blir bra. Sedan skall jag fira sommaren med min familj och se lokala band i Kungsbackas charmiga innerstad.

Ingen läser min blogg. Jag undrar varför. Den är ju så fantastisk.

Imorgon är det Fässbergs Fässtivalen. Det ska bli skoj. En massa spex. Jag skulle kunna skriva en lång lista över allting jag måste, kommer, skall, borde göra de kommande veckorna. Den skulle bli lång och alla, inklusive jag själv skulle förmodligen dö av tristess. Jag skulle också kunna strunta i det. Det känns som om min personlighet och mitt liv kretsar kring mig själv och det vore ju tråkigt. När kommer Djungeltrumman ut? Jag känner att jag har inget sommarjobb och det svider. Jag känner att snart sjutton års erfarenhet inte har lärt mig hur jag slappnar av, jag känner att jag har ont i min lilltå, Jag känner att Ysolina fyller år imorgon, jag hörde att de ska börja sälja sexleksaker på apoteket. Vad roligt! jag känner att om jag läste det här skulle det blivit estradpoesilöjligtsnabbt.