Tokrolig

Jag lånade en bok på biblioteket om svartsjuka. Jag tänkte att om jag läser den så kanske jag får en större förståelse för mig själv och mina känslor.

"Livet börjar i relationen med två - jag och mamma. Så sker det omvälvande att en tredje kommer in i bilden: Fadern, den Andre - någon som jag skall dela Mamma med. Den insikten är svår att ta in. Dyadens sammanbrott är en psykologisk term, oidipuskonflikten en annan. Att dela den man älskar med någon annan är ett problem som vi aldrig blir färdiga med."

Jag utnyttjar wikipedia läser om oidipuskomplex och funderar.

"Oidipuskomplexet är ett begrepp inom psykoanalys som avser Sigmund Freuds teori om att varje barn genomgår en utvecklingsfas där föräldern av samma kön uppfattas som en antagonist, en konkurrent om den odelade kärleken från den andra föräldern. Speciellt används termen om sonens fixering vid modern. Namnet kommer av den grekiska myten om Oidipus som aningslöst dödar sin far Laïos och gifter sig med sin mor Iokaste. I modern psykologi, beskriver termen oidipuskomplexet sonens undermedvetna strävan efter att hitta en partner som har samma egenskaper som modern."

Jag går omkring i ett snöigt industriområde. Det finns stora fula våningshus. Det är mörkt. Det springer runt en ganska stor hund. Den ser ut som en blandning mellan en schäfer och en collie. Den är en vacker syn mot den smutsiga snön. Jag försöker fånga den. Jag frågar en dam vilken ras den är. Hon har ingen aning. Jag frågar en dam vem den tillhör. Hon har ingen aning. Mamma ringer och ska hämta mig. Vi tar med oss hunden. Den heter Tico.

Idag är det min lillebrors namnsdag. Mamma kom så väl ihåg den så han fick våra amerikanska vänners julgodis som vi skulle skickat till dem för ganska många månader sedan. Detta resulterade i att jag fick pepparkakor och dalahästchoklad eftersom jag påminde min kära moder om att jag minsann inte hade fått någon present på min namnsdag.

Helgen blir konsert och svenska och matteplugg. Min första strumpa är klar. Jag glider fram och lever i känslan av att ingenting kan stoppa mig fast ändå med en undertryckt försiktighet. Känslan har lett till en del överjobb förr, liksom.


 s

"En värld går under varje gång en människa dör, en alldeles unik värld som aldrig funnits tidigare och aldrig kommer finnas igen, som aldrig kan återskapas eller ersättas hur gärna vi än skulle vilja det."

---

Irakkriget gör mig arg.

Jag älskar halvhemliga sms utan större sammanhang,
trots min negativa inställning till short message service.

tjao. jag gillaren.
Det var en mysig helg. Jag red på Sannas häst. Den heter Otto. Den har en hård rygg.
Någon dag snart, Snart ska jag starta ett nytt projekt. Jag kan spela snake två på min nya mobil.
hej.

kakmätt
sentimentalt kvalificerad till
autostop
omkring din trovärdighet
enligt pq-formeln

Jag hoppas du förstår
din
H

Once upon a time you dressed so fine, threw the bums a dime, in your prime, didn't you?
People called said "beware doll; you're bound to fall"
You thought they were all a-kiddin' you
You use to laugh about everybody that was hangin' out
Now you don't talk so loud, now you don't seem so proud
About having to be scrounging your next meal

How does it feel?
How does it feel?
To be without a home
Like a complete unknown
Like a rolling stone

Oh you've gone through the finest school all right miss lonely
But you know you only use to get juiced in it
Nobody's ever taught you how to live out on the street
And now you're gonna have to get used to it
You say you never compromise with a mystery tramp but now you realize
He's not selling any alibis
As you stare into the vacuum of his eyes
And say do you want to make a deal?

How does it feel?
How does it feel?
To be on your own
Without a direction home
Like a complete unknown
Like a rolling stone

Oh you've never turned around to see the frowns on the
Jugglers and the clowns when they all did tricks for you
Never understand that it ain't no good
You shouldn't let other people get your kicks for you
You use to ride on the chrome horse with your diplomat
Who carried on his shoulder a Siamese cat
Ain't it hard when you discover that he really wasn't where it's at?
After he took from you everything he could steal

How does it feel?
How does it feel?
Ham on your own
With no direction home
Like a complete unknown
Like a rolling stone

Princess on the steeple and all the pretty people they all
Drinkin, 'thinkin'  that they got it made
Exchanging all precious gifts
But you better take a diamond ring
You better pawn it babe
You use to be so amused
And Napoleon in rags and the language that he used
Go to him now he calls ya
ya can't refuse When ya ain't got nothing, ya got nothing to lose
You're invisible now you've got no secrets to conceal

How does it feel?
Oh how does it feel?
To be on your own
With no direction home
Like a complete unknown
Like a rolling stone

Jag
har sovit tre timmar inatt. Igen.
Det känns.

Återigen bestod natten av diskussioner och återigen utförda av samma trio, men den här gången landade vi på det djupaere planet. Religioner, hedersmord, och kyrkotonarter.  Jag tror jag börjar komma igång.


Och sannas laxburgare har blivit standardmat i vårt kök. Jag vet varken ut eller in.

Jag är i skolan, min spanskalektion är inställd och jag har håltimma till lunch. Ysolina spelar en peruansk vals med mig, lsom följer här nere, och jag har ingenting emot att det blir lååånga väntan för jag kan virka och plugga engelska. I eftermiddag ska jag och mamma köpa garn och jag tänkte sy mig en kappa någon dag. Helgen var filmfestival och jag såg hela fyra mysiga filmer. Jag var även med i radio och för alla er salmonellahundar som missade det så kan ni lyssna här (spola fram cirka 40 minuter), Påfågels har även börjat repa igen, icke att förglömma, och jag hoppas att ni alla följer bandets utveckling.