Short message service
Ibland är det skönt att inte säga något och inte bry sig om någonting. Avslappnande.
Bilder från förra helgen
Bilder från förra helgen
I once went to Berlin, just as everyone else
Häromdagen fick jag, via ett usb-minne, ett gäng bilder av min kära vän Adam från vår vistelse i Berlin sommaren 2008. Har inget bättre för mig i min tystnad än att redigera dem lite. Dagens plan var att cykla till Vallda Sandö för att tillbringa helgen i en stuga tillsammans med fältbiologerna, men då min röst fortfarande är spårlöst försvunnen blev det ändrade planer. Trots allt känns de tändå ganska bra att inte kunna göra annat än att sitta hemma, sticka, plugga, öva, med tanke på att mitt vanliga tempo brukar ligga alldeles för långt över gränsen för vad som är hälsosamt.
Te-dags
Bild1: Big toe flipping
Bild2: Om du möter korv
Bild3: Om du möter UFO
Bild4: Om du böter taliban
Bild5: Konsten att fota under damers kjolar
Bild6: Gatukonst
How to communicate a mute friday night
Hur var din kväll?
Did you talk about it?
Gulligull
More like cuteicuti
Me and elias once learnd the lyrics from one of his songs during a vacation. We had nothing to do in the car.SNOW!
It’s kind of good that I can’t speak and can’t meet people cause I need to rest
At what time
Cause I can tell in the morning
I also have the feeling that I can’t speak because I havn’t spoken during two days, that my voice isn’t used to it.
This suck
I want to have her as a friend or lover
A little bit of other things to but all very ironical
This was
Sounds goooood
I want to meet him
And steel him from you
Do you speak English
What haircolor
I really wonder if I have ever seen him
Like maybe we have friends in common or something
I’m having a headache
I have felt pretty healthy except I can’t speak
But now I think I’m getting worse
Maybe I should sleep
And I can be the quiet stupid person
what is it?
If religion was a thing that money could buy
Jag sitter ensam på mitt rum denna fredagkväll och pluggar religion, något som jag faktiskt finner mycket roande. Det är så intresssant att sätta sig in i andra människor sätt att tänka, försöka förstå skillnaden mellan religion och tro, upptäcka likheter mellan olika religioner dom uppstått på olika platser i världen och som vid första anblicken verkade helt olika. Samtidigt älskar jag att uttrycka mig i skrift, något som jag fått göra alldeles för lite sedan gymnasiet tog över med provprovprov. Jag undrar hur jag egentligen kommer överleva när skolan är slut och jag inte längre måste skriva uppgifter och lära mig saker. Den tiden kommer för övrigt bara närmare och närmare men stressen som jag ibland känner över det faktum att jag växer upp är för stunden inte närvarande. Det löser sig liksom alltid. Hela världen ligger som en öppen bok framför mig. Jag kan göra vad jag vill.
Ysolina
Jag
Lotta
Min hals har inte blivit bättre, trots att jag idag knappt uttalat hälften så många ord som jag nu skrivit i detta inlägg. Kanske kommer jag för evigt att dras med denna heshet, snudd på stumhet, som rör sig i högst en kvints intervall? Jag hoppas verkligen den kommer tillbaka illa kvickt för även om det var intressant att inse vilken pratkvarn jag är så börjar det gå mig på nerverna att inte kunna uttrycka sig. Det är tur att Lotta inte är hemma ikväll så jag slipper frestas att tala med henne.
Ysolina
Jag
Lotta
Min hals har inte blivit bättre, trots att jag idag knappt uttalat hälften så många ord som jag nu skrivit i detta inlägg. Kanske kommer jag för evigt att dras med denna heshet, snudd på stumhet, som rör sig i högst en kvints intervall? Jag hoppas verkligen den kommer tillbaka illa kvickt för även om det var intressant att inse vilken pratkvarn jag är så börjar det gå mig på nerverna att inte kunna uttrycka sig. Det är tur att Lotta inte är hemma ikväll så jag slipper frestas att tala med henne.
Tystnaden
Den här dagen har präglats av försök till tystnad vilket ju inte är min starkaste sida. Frustrerade konversationer har hållits på små lappar, vilket inte är ett särskilt effektivt sätt att konversera. Det är nog bra för mig att inse hur mycket jag pratar i vanliga fall. Hur beroende jag och min självbild är av talförmågan. Min drömvision om att flytta ut i skogen utan någon att prata med eller lyssna till har fått sig en kyss i kanten.
Band Abeba
Efter ännu ett otroligt lyckat rep med En otroligt lyckad kombination av musiker låter min röst mer som en rostig skruv än som något annat. Något som får mig att tänka på en avliden kvinna med röst.
Dagens filosofier har för övrigt bestått i erkännandet av själen. Finns den, finns den inte? Vad är en själ? Något mer än den religiösa benämningen på den del av människan som lever vidare efter döden? Låt oss säga att den inte finns. Är då vetenskapen tillräcklig för att förklara allt som sker inom oss? Våra känslor, tankar, våra personligheter?
Jag märker hur mitt raderande av facebook resulterat i att uppdaterandet av denna blogg sker allt oftare. Jag ser det som något positivt.
Dagens filosofier har för övrigt bestått i erkännandet av själen. Finns den, finns den inte? Vad är en själ? Något mer än den religiösa benämningen på den del av människan som lever vidare efter döden? Låt oss säga att den inte finns. Är då vetenskapen tillräcklig för att förklara allt som sker inom oss? Våra känslor, tankar, våra personligheter?
Jag märker hur mitt raderande av facebook resulterat i att uppdaterandet av denna blogg sker allt oftare. Jag ser det som något positivt.
I just remembered: My Dad's cousin is a photographer
De underbara fotona är tagna av Jon Bergman. Min Faders kusin. Den första bilden är tillochmed fotad i mina barndomsminnens sommarkök på Malmön. Ändå ganska fräsigt. Ganska status, som förövrigt är något som bekymrar mig i dessa dagar: Status.
Krasslig
Förkylning kryper på. Inte lägligt, men kanske inte så oväntat. Alltför högt tempo resulterar ofta i någon sorts kolaps. Lalehkonserten igår var däremot något underbart. Den förgyllde dagen. Berörde in i magen. Mitt liv kändes fulländat. Nu väntar film och peparkakor, te och rehabilitering. Sedan sömn.
Faustas pärlor
Det finns en film jag länge velat se. Kanske främst på grund av vart den kommer ifrån. Tyvärr undviker den mig. Varje gång jag närmar mig den viker den undan, springer runt hörnet som för att retas. Kanske är de tinte meningen att jag ska se den.
Frustration
Vad är det jag har glömt? vad Vad VAD?
Finfredag
Det känns inte som fredag, men det är det. Som Lotta säger: Den här veckan har gått jättelångsamt, fast ändå inte. Jag har just börjat förstå finessen med bildredigering. Vårt projektarbete börjar ta form även om dagens arbete mest består av tedrickande och framtidsfilosoferande: Jag har storslagna planer för en kreativ höst 2010. Ikväll och imorgon har jag konsert. Klezmer och klimatsmart är tydligen vinterns nya motto. Jag trampar vidare.
Projektarbete
Jag och min goda vän Lotta arbetar i dagarna för fullt med att skriva en musiksaga. Alla ni som någon gång har lyssnat på kåldolmar och kalsipper, svingelskogen, klas klättermus eller månen går med långa ben vet nog ungefär vad jag menar. För er som har lyckats missa detta fenomen så handlar det om en skiva som vi ska spela in. En skiva med en saga och låtar, riktade till barn. Det är ett otroligt roligt projekt. Äntligen får man vara kreativ och skapa på sina egna villkor. Mitt liv är så fullt av musik just nu. Härligt.
jag hatar dock min odiciplinerade sida. Jag har en intervju som väntar på att skrivas, loggböcker som väntar på att skickas, Saxofon som väntar på att övas, grupparbeten som väntar på att göras, strumpor som väntar på att stickas, spanska som väntar på att läsas. Listan kan göras lång. Bättre att ta tag i saken.
what i've become
We just call him Benji
Bilderna nedan är från höstlovet då jag flydde till Malmön och övade på att göra ingenting. Det blev en avslappnad, kravlös familjekänsla. något man egentligen borde eftersträva oftare. Jag fotade ganska mycket analogt. Jag hoppas att jag snart får tid att framkalla de bilderna. Det är en annan känsla att hålla dem i händerna, att se kornighet istället för pixlar och känna att man har varit med i skapandet från början till slut. Digitalt är förstås bra och praktiskt på många sätt, men det blir som sagt en annan känsla.
Jag har varit inne i en svacka ett bra tag. Stora förändringar har inträffat i min vardag och sådant påverkar, infekterar, filtrerar. Förhoppningsvis är jag på väg ut, lite äldre, lite visare, lite mer. Det är lätt att glömma hur allting egentligen handlar om att överleva. Om att överleva på bästa sätt. Om att utvecklas. Det går aldrig att hitta sig själv. Sig själv är i ständig förändring och föralltid oåtkomlig, dock extremt nödvändig att alltid leta efter.
Jag har varit inne i en svacka ett bra tag. Stora förändringar har inträffat i min vardag och sådant påverkar, infekterar, filtrerar. Förhoppningsvis är jag på väg ut, lite äldre, lite visare, lite mer. Det är lätt att glömma hur allting egentligen handlar om att överleva. Om att överleva på bästa sätt. Om att utvecklas. Det går aldrig att hitta sig själv. Sig själv är i ständig förändring och föralltid oåtkomlig, dock extremt nödvändig att alltid leta efter.
El condor pasa
Denna sång karakteriserar min dag. Det finns mycket och säga men inget av värde för cybervärlden. Förra veckan tog jag bort min facebook. På sätt och vis innebär det att jag inte längre existerar. Kanske är det lika bra. Låten är för övrigt från början en peruansk andinsk folkvisa.
I'd rather be a sparrow than a snail Yes I would, if I could, I surely would I'd rather be a hammer than a nail Yes I would, if I only could, I surely would Away, I'd rather sail away Like a swan that's here and gone A man gets tired out to the ground He gives the world Its saddest sound Its saddest sound I'd rather be a forest than a street Yes I would, if I could, I surely would I'd rather feel the earth beneath my feet Yes I would, if I only could, I surely would
PERUPERUPERUPERUPERUPERUPERUPERUPERU
Idag är jag besatt. Peru är närmare än någonsin och Ysolinas faster sjunger mig nipprig. Snurrig i huvudet y un poco loca. Igår hade vi galen spelning och en galen natt. Klockan två badades det nakenbad i kalla vågor. Jag är glad att jag har vänner som kan förstå sådant. Som kan förstå nyttan i att gå ut och gå i en skog mitt i ett ösregn i mörkaste mörker. Som kan förstå nyttan i att diskutera meningen med livet till klockan sex på morgonen.
Konsten att finna lycka
Dagens insikt bestod i finnandet av lyckan. Som den verkligen är. Det finns dagar då jag tvivlar. Dagar då jag verkligen funderar på om jag inte är inne på helt fel spår, om jag inte vandrar helt fel väg. Varför gör man det man gör; varför pratar jag om saker, varför tycker jag saker, varför umgås jag med människor, varför spelar jag musik? Idag fick jag äntligen en upprättelse. En upprättelse jag längtat efter länge. Ett skäl till varför jag vandrar på denna jord. Vad hände då? Något så simpelt som ett rep ägde rum. Något så simpelt som ett gäng ungdomar inklämda i ett trångt, kvavt, illaluktande reprum på Hvitfeldtsa tillsammans med ett gäng instrument. Det var det. Och det var magiskt. MAGISKT.
