Jag vill aldrig sluta spela
Det slog mig just. När jag satt här och försökte förstå mig på komplicerade saker, som att notera nedan spelade polska. Det slog mig att: Här är jag nu. Mitt i livet. Vilken möjlighet. Det är ju helt sjukt egentligen.
Tid
Som sand
Som en konstruktion
Som ingenting
När vi släpper taget
När vi faller
När allting ändå rör sig
Om allting är förändring
Om allting alltid rör sig
Om hjulet ändå alltid snurrar
Vad blir kvar?
När tankarna försvinner
När ingenting
När Människan
slutar