Tokrolig

Klockan tolv tänkte jag att det nog var dags för lunch. Två timmar, två liter mjök, ett halvt smörpaket, två mögliga paprikor och två bottenbrända kastruller senare kunde jag, efter att ha torkat av väggarna från diverse klet, äntligen äta min brännskadade bechamelsås med överkokt tortelini. Trots detta ganska fantastiska misslyckande är jag ändå relativt nöjd och glad. Orsaken är en insikt som för mig några steg närmare mitt framtida yrkesliv. Insikten om att jag i alla fall inte skall bli kock när jag blir stor.

Sommaren närmar sig. Som vanligt utan möjlighet att hindra min planerande instinkt. Tågluff, jobb, cykelsemester, miniturné, festivaler och så vidare. Jag kommer bli tvungnen att begränsa mig, så sant som alltings föränderlighet. Jag hittade precis flera lådor med gamla fotografier och ännu ett potentiellt projekt vaknade till liv. Projektet att sortera gamla minnen. Projektet att skapa fotoalbum, scanna in, minnas och spara. Jag har en fanatisk fascination för det här med minnen. Glömska skrämmer mig och jag samlar på fina upplevelser och minnen som om de vore frimärken eller kapsyler.

Det finns för många borden. Borden som i du borde. Du borde det och det. Du borde hit och dit. Det blir så trist då. Vi struntar i dem i dag. Nu ett tag. Det är ju sol utanför. Jag går ut i den. Borde gå ut i den.











Bilder från ethno Flanders 2010